Jag skrev i september 2023 om den starka efterfrågan på eldstadstillverkare och därmed de inhemska aktörernas förbättrade lönsamhetsnivåer. Konsumenternas försvagade köpkraft syntes ännu inte i eldstadstillverkarnas siffror hösten 2023, då energikrisen i Europa upprätthöll efterfrågan och branschen åtnjöt en cykel som avvek från andra konsumentproduktföretag. De efterföljande åren har dock varit mycket utmanande för hela Europas eldstadskategori, men förutsättningarna för förbättring håller på att skapas.

Vår analysgrupp består av fem inhemska aktörer (Tulikivi, NunnaUuni, Valmistuli, Warma-Uunit och Linnatuli) samt de internationella NIBE och Jotul. Vissa inhemska aktörer har ännu inte publicerat sina siffror för 2025, vilket begränsar omfattningen av översikten. Tulikivi är den klart största av de inhemska aktörerna med en omsättning på 30 MEUR (varav hemmamarknadens andel var 13 MEUR), medan övriga inhemska aktörers omsättning låg mellan 1–6 MEUR. De mer internationella NIBEs Stoves-segment och Jotul är dock i en helt egen storleksklass, med omsättningar på ungefär 316 MEUR respektive 89 MEUR under 2025.

1) siffra för 2024, 2) Q2’25 LTM

Den finska eldstadsmarknaden har krympt kraftigt de senaste åren

Åren före coronapandemin var svåra för de inhemska eldstadstillverkarna, och enligt vår bedömning höll överkapaciteten konkurrenssituationen på en ohållbart ansträngd nivå. Det tydligaste tecknet på detta var de inhemska aktörernas förlustbringande rörelseresultat. Det svenska NIBEs Stoves-segment lyckades då uppnå god tillväxt och stabil lönsamhet, även om detta främst var utanför Finland. Den efterfrågeboom som utlöstes av coronapandemin och den efterföljande energikrisen stödde branschens efterfrågebild under åren 2020–2023, tack vare konsumenternas ökade intresse för alternativa uppvärmningslösningar i hemmen. Branschen, som tidigare kämpat med tillväxt- och lönsamhetsutmaningar, uppnådde stark tillväxt, vilket också höjde lönsamhetsnivåerna betydligt, med stöd av en betydande operationell hävstång som är typisk för tillverkningsindustrin.

För eldstadstillverkarna var, utöver den inhemska efterfrågan, en central tillväxtfaktor den ökade exporten till Centraleuropa, där beroendet av rysk naturgas ledde till särskilda farhågor om tillgången på och priset på konsumentenergi. Bland de inhemska aktörerna lyckades särskilt NunnaUuni och Tulikivi dra nytta av efterfrågan i Centraleuropa, där de enligt vår bedömning har större prissättningsförmåga än på hemmamarknaden. Den tidigare långsamt växande branschen växte kraftigt under åren 2021–2023. Gruppens medianrörelsemarginal steg från -3 % under 2018–2019 till 10–11 % under 2022–2023. Alla aktörer lyckades dock inte mitt i den starka efterfrågecykeln, då Valmistuli ansökte om företagssanering och Uunisepät gick i konkurs under 2022.

Efter en stark efterfrågecykel var åren 2024–2025 genomgående utmanande för eldstadstillverkarna, och många led betydande förluster. Under 2024 minskade bolagens omsättning med 20–40 %. Nedgången i efterfrågan var bred, men den var särskilt tydlig inom exporten till Centraleuropa. Den starka operationella hävstången visade sin effekt i motsatt riktning, och under 2025 var ett nollresultat en bra prestation i en bransch som bara ett par år tidigare redovisade rekordresultat. Enligt vår bedömning skulle utvecklingen ha varit mer dramatisk om inte kapacitet hade försvunnit från branschen när Uunisepät upphörde med sin verksamhet. Trots en tydligt försvagad resultatförmåga gick 2024 i detta sammanhang bra för NunnaUuni och Tulikivi, vars rörelsemarginaler var 8 % respektive 6 %. Vår bedömning är att Tulikivis lönsamhet stöddes av att de upprätthöll en större orderstock än konkurrenterna och avstod från betydande kapacitetsinvesteringar under perioden med stark efterfrågan.

Förutsättningar för förbättring finns

Att tolka siffrorna för 2025 är otvivelaktigt att titta i backspegeln sommaren 2026. Det är dock det enda sättet att bedöma utvecklingen på den lokala marknaden i en bransch som huvudsakligen består av onoterade småbolag som rapporterar med betydande fördröjning. Det är viktigt att notera att Finlands andel av NIBEs och Jotuls totala omsättning är marginell. Vid en granskning av de senaste kvartalssiffrorna från Tulikivi, NIBE och Jotul framgår det att omsättningsminskningen har avtagit, vilket kan tyda på att efterfrågan har nått botten. Tulikivis orderingång minskade dock under Q1, och NIBEs kommentarer om den europeiska eldstadsmarknaden var försiktiga, så det fanns ännu inga konkreta tecken på återhämtning under Q1-rapportperioden.

För tre år sedan lyfte jag i eldstadsöversikten fram den stigande räntenivån, de utmanande utsikterna för byggsektorn och konsumenternas försvagade köpkraft som faktorer som bromsade efterfrågan på den inhemska eldstadsmarknaden. Sedan dess har konsumenternas köpkraft stärkts och de vanligaste referensräntorna har sjunkit, vilket förbättrar förutsättningarna för en återhämtning på eldstadsmarknaden. Förutsägbarheten för dessa variabler har dock försämrats i och med kriget i Iran och de inflationspåfrestningar det orsakat. Det höga konsumentenergipriset är dock en drivkraft för efterfrågan på eldstäder, så konflikten kan mycket väl underblåsa efterfrågan. Vi förväntar oss dock ingen efterfrågetopp liknande den 2022. För uppvärmning är priset på naturgas, som är viktigare än olja, fortfarande långt ifrån 2022 års nivåer i Europa, vilket dämpar efterfrågeeffekten av energisäkerhetsoron. En annan viktig begränsning är dessutom den tidigare efterfrågeboomen. Eftersom en eldstads livslängd är årtionden lång och det bara har gått några år sedan den förra toppen, hann en stor del av de konsumenter som oroade sig för energipriserna – det vill säga just de potentiella köparna i den nuvarande miljön – redan då skaffa en eldstad. Denna tidigarelagda efterfrågan försvagar enligt vår mening den potentiella efterfrågan, även om drivkrafterna för en ny efterfrågetopp på eldstäder i princip finns där i och med kriget i Iran. Ur exportperspektivet för eldstadsbranschen riktar vi vår uppmärksamhet de närmaste åren särskilt mot Tyskland. Där får enligt den lokala Bim SchV-förordningen eldstäder tillverkade före 2010 inte längre användas efter 2024 om de inte uppfyller Ecodesign-kraven. Detta borde stödja efterfrågan på ersättningseldstäder, men hittills har förordningen enligt vår uppfattning övervakats svagt, vilket har begränsat dess effekt på ersättningsfrågan.

De som kan hålla kostnaderna i schack och utnyttja tillväxtmöjligheterna på exportmarknaderna belönas

Den finska eldstadsmarknaden har de senaste åren genomgått en exceptionellt cyklisk period: en efterfrågetopp driven av hemmaboendetrenden och energikrisen lyfte tillfälligt hela branschens lönsamhet till rekordnivåer, men åren 2024–2025 präglades av en kraftig korrigering och ett brett lönsamhetstryck. Det finns ännu inga tydliga tecken på en återhämtning i branschen, men pusselbitarna börjar falla på plats för att möjliggöra den. Baserat på den svaga lönsamhetsutvecklingen har den finska eldstadsmarknaden sett förvånansvärt få tillbakadraganden de senaste åren, men detta kan delvis bero på den starka efterfrågevågen under 2021–2023, som gjorde det möjligt för eldstadsaktörerna att stärka sina balansräkningar. Eldstadsaktörernas balansräkningar, med undantag för NIBE, möjliggör enligt vår bedömning inte företagsförvärv, vilket bromsar konsolideringen i branschen. Enligt vår bedömning gynnar den nuvarande miljön de aktörer som kan bibehålla sin kostnadskontroll och opportunistiskt utnyttja tillväxtmöjligheterna på exportmarknaderna när efterfrågan återhämtar sig.