Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-09-27 06:00 GMT. Ge feedback här.

Blogsserien funderar kring börslivet ur ett bolagsperspektiv

Justeringsposterna i resultatrapporteringen är finansiell konst där insatserna kan vara höga.

När jag på 2010-talet som ung analytiker följde IT-bolaget Tieto kunde jag inte låta bli att lägga märke till de årligen återkommande justeringsposterna på tals av miljoner euro i resultatet. Bolagets ledning berättade att engångsposterna på sätt och vis var en kontinuerlig del av deras affärsmodell. Någon affärsverksamhet måste alltid omorganiseras. Marknaden och vi analytiker fick till och med höra att dessa kostnader uppgår till ungefär 1–2 % av omsättningen årligen. Jag började fundera på varför man överhuvudtaget justerar bort dessa kostnader från det resultat som rapporteras till investerarna om de är en ständig del av den normala affärsverksamheten..? Rapporteringen var visserligen transparent för investerarna och ledningens trovärdighet höll, även om praxisen väckte uppmärksamhet även bland andra analytiker.

Efter Inderes notering tänkte jag att vi inte kommer att bli ett så kallat engångspostaristokratiskt bolag bland investerare. Under tre år rapporterade vi endast råa siffror och vår resultatguidning var bunden till det rapporterade EBITA-rörelseresultatet.

Sedan kom året 2025. Styrelsemedlemmarna med stark bakgrund i börsbolag hade en tid drivit på en förändring där vi skulle gå över till att guida för EBITA-rörelseresultatet exklusive engångsposter samt lägga till detta nyckeltal i vår fortlöpande rapportering. Ekonomidirektören stödde förändringen. Jag som före detta analytiker motsatte mig den. Jag förlorade debatten och den nya modellen togs i bruk. Styrelsemedlemmarna hade dock återigen den visdom som man ser från bolagens sida av bordet, vilket visade sig vara till nytta.

Bild: Nyckeltalstabell från Inderes halvårsrapport för H1’26. EBITA och vinst per aktie presenteras på enskilda rader. *Serveringsförslag

Engångsposterna kan delas in i två kategorier:

-              Poster som betalas ur ägarnas plånbok, såsom omstruktureringskostnader

-                                         Rent bokföringsmässiga poster som inte har någon kassaflödespåverkan, såsom goodwillavskrivningar eller nedskrivningar

Att justera rent bokföringsmässiga poster från resultatet är alltid motiverat för att bolagets rapportering ska ge en rättvisande bild av tillståndet i bolagets affärsverksamhet. Många First North-bolag, såsom Inderes, tillämpar FAS-bokföring där goodwillavskrivningar från företagsförvärv är en rent bokföringsmässig post. Att justera bort dessa gör bolagen mer jämförbara med börsbolag som tillämpar IFRS. På Inderes har vi justerat dessa FAS-poster vid beräkningen av vinsten per aktie allt sedan början. Detta underlättar för investerare att exempelvis beräkna värderingens the grundläggande mått, P/E-talet, samt följa tillväxten i EPS. Vidare rapporterar vi EBITA-rörelseresultatet som vårt primära mått. I EBITA står den sista bokstaven ”A” för att det rör sig om rörelseresultat före avskrivningar på immateriella tillgångar som uppstått vid företagsförvärv (”Amortizations”).

Engångskostnader som betalas ur ägarnas plånbok är en svårare nöt att knäcka. Justering är motiverad och ökar transparensen när kostnaderna är genuint engångsnaturmässiga och relevanta till sin skala. Syftet med justeringen är att belysa hälsan i bolagets operationella affärsverksamhet för investerarna och ge en sanningsenligare bild. Det finns dock en risk för en ständig frestelse att glida in i tricksfasoner som väcker misstro. Om vi skjuter in lite mer kostnader på ”engångs”-sidan, får det det justerade resultatet att se bättre ut? Jag minskas ett fall i Finland som hamnade på löpsedlarna, där ett bolag kommenterade att ”engångsmässiga mässkostnader” hade tyngt kvartalets resultat. När försäljningskostnader blir engångsposter kan man med samma logik börja rapportera omsättningen som en engångspost.

I USA kan man det här med storytelling. När lokaluthyraren WeWork ansåg att investerarna inte förstod bolagets förträfflighet och det enorma dolda värde som låg dolt i dess gemenskap, började man rapportera måttet ”Community Adjusted EBITDA” till sina finansiärer. I detta justerades resultatet för bland annat marknadsförings-, administrations- och utvecklingskostnader. För vilket företag skulle inte rulla på utan dessa funktioner? Förlusten på en miljard förvandlades till en vinst. Här ställde investerarna med rätta frågan: anser ni att vi är idioter?

WeWorks extrema rapportering innehåller en viktig läxa. Den slog tillbaka hårt mot bolaget självt när investerare och ekonomimedia hakade upp sig på ämnet och ansåg att det rörde sig om fräckt fifflande och underskattning av investerarna. Att finansiärernas förtroende urholkades bidrog i sin tur till att bolagets värde rasade, noteringsplanerna ställdes in och WeWork hamnades i en finansieringskris.

Låt oss återgå till Inderes situation. Inte heller vi kommer att bli ett WeWork, även om Inderes gemenskap är genuint värdefull.

Under det andra kvartalet 2025 tvingades vi omorganisera den tidigare förvärvade eventverksamheten i Sverige eftersom vi beslutade att gå över till en ny verksamhetsmodell. Dessutom hade vi som en del av företagsförvärvet ingått ett partnerskapsavtal som inte gav upphov till de målsatta resultaten och som var tvunget att sägas upp. Den svåra men nödvändiga operationen resulterade i slutändan i kassaflödespåverkande kostnader på 0,6 miljoner euro. Det var en kännbar resultatbelastning i Inderes skala och genuint engångsnaturmässig. Utan den förändring av guidningsmodellen som styrelsen drivit på hade vi målat in oss i ett hörn: antingen vidtar man de nödvändiga åtgärderna och utfärdar en mycket kraftig vinstvarning till marknaden, eller så låter man bli att vidta åtgärderna och hoppas på det bästa.

Att bolagets rapportering utökas till att omfatta det justerade rörelseresultatet och att resultatguidningen presenteras i form av det justerade resultatet ger ledningen handlingsutrymme att fatta tidvis svåra beslut utan att det hela behöver inledas med att en vinstvarning printas till marknaden. När man till exempel står inför en utmanande omorganisation av verksamheten vill ingen verkställande direktör ha offentligt extra buller och tryck utöver det. Här låg styrelsemedlemmarnas visdom, som analytiker-Mikael, som tänkte svartvitt, inte besatt. Och för varje bolag dyker dessa situationer upp vid någon tidpunkt. Det är okej så länge bolaget inte hamnar i en spiral av ”engångsposter” och omorganisationer som upprepas varje år. Om det justerade resultatet systematiskt ligger på en klart högre nivå än bolagets rapporterade resultat eller kassaflöde är det inte fråga om en engångspost. Då förlorar de justerade siffrorna sin trovärdighet i investerarnas ögon.

Tack till bloggens läsare för all feedback och alla diskussioner hittills! Om du vill följa Inderes börsliv ännu närmare kan du köpa biljetter till resan på First North till dagens pris. Tidigare avsnitt hittar du här:

Livet på börsen – Del 1 | Vad kostar det att vara noterad? Jag räknade på euro-när nog

Livet på börsen – Del 2 | Är det någon vinst med att guida? Vinstvarning på grund av 50 tusen euro

Livet på börsen – Del 3 | Jag hade fel! Aktieförsäljningar i samband med noteringen är visst ingen synd

Livet på börsen – Del 4 | Vi började rapportera omsättningen månatligen. Sedan hände något oväntat.