Sprint Bioscience rapporterar positiva resultat från VRK1‑programmet
Sprint Bioscience AB (publ) meddelar idag positiva resultat från en preklinisk proof‑of‑concept‑studie (POC) som genomförts inom bolagets VRK1‑program. Resultaten visar att hämning av VRK1 selektivt dödar glioblastomceller med låga nivåer av VRK2, medan celler med normala VRK2‑nivåer inte påverkas. Detta bekräftar programmets tumörspecifika verkningsmekanism och visar att VRK1 är ett relevant mål för behandling av VRK2‑låga glioblastom.
”Vi är mycket glada över att kunna rapportera ett positivt utfall från denna POC‑studie. Resultaten ger en farmakologisk validering av VRK1 som ett relevant mål i glioblastom. Såvitt vi känner till är detta den första gången någon kunnat visa tumörhämmande effekter från selektiv VRK1‑hämning in vivo. Vi ser fram emot att presentera resultaten på kommande partneringkonferenser”, säger Martin Andersson, Chief Scientific Officer på Sprint Bioscience.
VRK1‑programmet är inriktat på glioblastomtumörer med låg uttrycksnivå av VRK2, ett tillstånd där tumörcellerna blir unikt beroende av VRK1 för sin överlevnad. Detta skapar en terapeutisk möjlighet att selektivt hämma VRK1 och störa viktiga cellulära processer i VRK2‑låga tumörer, samtidigt som friska vävnader med normala VRK2‑nivåer i stor utsträckning skonas. Genom att utnyttja denna tumörspecifika sårbarhet erbjuder VRK1‑hämning en precisionsmedicinsk strategi.
Med hjälp av en mycket potent och selektiv VRK1‑hämmare som utvecklats inom programmet har Sprint Bioscience visat selektiv avdödning av VRK2-låga glioblastomceller i ett panel av cellinjer. I in vivo studien testades en glioblastom-modell där cancercellerna hade låga VRK2-nivåer. Efter behandling med bolagets VRK1‑hämmare under 21 dagar kunde en betydande hämning av tumörtillväxt konstateras. Behandlingen tolererades väl under hela studien.
Om glioblastom
Glioblastom är en av de mest aggressiva och dödliga cancerformerna, och de terapeutiska framstegen har varit begränsade under de senaste två decennierna. Standardbehandlingar inklusive kirurgi, strålning och kemoterapi, ger endast måttliga effekter, med en medianöverlevnad på cirka 15 månader och femårsöverlevnad under 10 procent. Detta understryker det akuta behovet av innovativa behandlingsstrategier som kan ge mer varaktig klinisk nytta för patienter som idag har mycket få effektiva alternativ.