De amerikanska oljetunnorna är nu äkta svart guld
Sammanfattning
- Kriget i Iran har orsakat en betydande störning i den globala oljeproduktionen, med en förlust på 2,6 miljarder fat olja, vilket motsvarar 25 dagars global konsumtion.
- IEA:s krislager har använts för att täcka utbudsbristen, men endast 0,9 miljarder fat återstår i statliga reservlager, vilket skulle räcka i cirka 180 dagar.
- USA:s oljeexport har nått nya rekordnivåer, och landet är nära att bli ett nettoexportland av råolja, vilket stärker dess energidominans globalt.
- Europa och Asien är nu mer beroende av amerikansk energi, med EU som får 60 % av sin LNG från USA, vilket påverkar handelsförhandlingar och energipolitik.
Detta innehåll är skapat av AI. Du kan lämna feedback om det på Inderes forum.
Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-08-27 04:44 GMT. Ge feedback här.
Ett halvt år har gått sedan kriget i Iran bröt ut, och över 10 % av världens oljeproduktion är utslagen. Produktionsproblemen har märkts för den vanliga konsumenten i synnerhet vid bensinpumpen nästan överallt. Man har fått viss hjälp med utbudsgapet från IEA:s reservlager.
När kriget i Iran drar ut på tiden blir en central fråga om de globala oljereserverna räcker till för att täppa till det uppkomna utbudsgapet. Enligt världens största oljeföretag Aramco har världen förlorat 2,6 miljarder fat olja sedan krigets början, vilket motsvarar ungefär 25 dagars global konsumtion. Det börjar kumulativt bli historiens största utbudsstörning. Enligt de flesta analytiker är det dagliga utbudsgapet dock mer måttligt, omkring 5 miljoner fat, eftersom Kinas efterfrågan samtidigt har dämpats.
Källa: Reuters
Man har försökt täcka det minskade utbudet med Internationella energiorganisationen IEA:s krisreserver. De uppgår till totalt ungefär 1,8 miljarder fat, och skulle i teorin räcka för att täcka det nuvarande underskottet i omkring 300 dagar. I verkligheten är bufferten dock betydligt mindre: tre fjärdedelar av det ”frigörningsprogram” på 400 miljoner fat som tillkännagavs i mars har redan släppts fria, och eftersom IEA inte kan beordra att kommersiella lager ska frisläppas, återstår i praktiken bara omkring 0,9 miljarder fat i statliga reservlager. Det skulle enligt Reuters räcka i ungefär 180 dagar, det vill säga inte hur länge som helst.
Jag berättade redan i våras hur USA:s oljeexport har nått nya rekord i takt med att totalproduktionen har sviktat. President Trump har utropat exportutvecklingen till en seger för USA:s "energidominans". Landet är nära en historisk vändpunkt: för första gången sedan 2001 är USA i veckostatistiken nästan ett nettoexportland när det gäller råolja. När det gäller gas har denna milstolpe nåtts betydligt tidigare. Volymen har tredubblats jämfört med tiden före kriget, och transporterna från USA riktas nu bland annat till Asien. Till exempel söker sig Japan, som har fått nästan 95 procent av sin olja från Mellanöstern, nu till närmare relationer med amerikanska leverantörer. USA:s export till Asien växte nämligen redan i våras med ungefär 30 procent jämfört med året innan.
Utöver Asien är Europa nu i allt högre grad beroende av amerikansk energi. EU får redan ungefär 60 procent av sin LNG från USA, och Trumpadministrationen har använt energileveranser som ett påtryckningsmedel i handelsförhandlingarna. På kort sikt finns det få alternativ. Europa måste fylla sina naturgaslager före vintern, och Asien behöver USA:s leveranser för att ersätta utbudet från Mellanöstern. Mot bakgrund av siffrorna är det uppenbart att USA:s energisektor drar nytta av blockaderna i Hormuzsundet, varför kriget i detta avseende också är energipolitik.
