Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-08-03 14:34 GMT. Ge feedback här.

Under Kevin Warshs tid som ordförande för Federal Reserve har två saker hänt: centralbanken har i allt högre grad överlåtit initiativet till marknadsaktörerna och slutat att "guide:a" marknaden. Detta leder till förvirring och volatilitet.

I Feds nya kommunikationsstrategi togs ett litet steg tillbaka till det förflutna, då det inte fanns någon verbal guidning överhuvudtaget. Innan dess fick marknaderna gissa vad som överhuvudtaget beslutades. Nu avstår ordförande Kevin Warsh, som har hållit två möten, från att berätta något om den möjliga riktningen för penningpolitiken och låter marknaden göra centralbankens arbete. Enligt Warsh är marknaderna "världens bästa ekonom" och han vill därför öka ömsesidigheten med den.

I en färsk text från TS Lombard kallades Warsh träffande nog för Maradona-centralbankschef, en term som ursprungligen myntades av Mervyn King, tidigare chef för Bank of England. Den syftar på Diego Maradonas andra mål mot England i fotbolls-VM 1986. Maradona sprang då 60 yards i en nästan rak linje och besegrade fem spelare. Detta var möjligt eftersom försvararna reagerade på vad de förväntade sig att Maradona skulle göra och föll till marken i väntan på riktningsförändringar som aldrig kom. Maradonas raka linje belönades slutligen med ett mål. Nu är situationen mycket liknande: centralbanken gör ingenting, utan följer från sidlinjen hur marknaden reagerar. I en miljö med stigande räntor har marknaden alltså genomfört åtstramningar på centralbankens vägnar.

USA: Obligationsräntor, %

Källa: LSEG

Strategin har dock sina problem, eftersom 1) den ökar volatiliteten på marknaden och 2) leder till en katt-och-råtta-lek. Marknadens uppgift har nämligen aldrig varit att berätta vad centralbanken borde göra, utan den har alltid bara försökt estimera vad centralbanken kommer att göra. Dessutom, när man tittar på de senaste decenniernas historia, till exempel på räntemarknaden, gällande förhållandet mellan förväntningar och faktiska ränteförändringar, ser man att det inte ens hade varit lönsamt att använda marknadsförväntningar som styrmedel för penningpolitiken, eftersom så många missbedömningar i förväntningarna till slut har observerats (se diagram nedan). 

Utfall kontra förväntningar på USA:s 2-åriga ränta, %

Källa: TS Lombard

Enligt Warsh låter han inte marknadssignalerna begränsa penningpolitiska beslut, vilket är bra. I slutändan ska ekonomin vara centralbankens herre, under vars nåd besluten fattas. Allt annat är bara extra brus, och det kan det nu bli mer av.