Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-10-18 06:00 GMT. Ge feedback här.

Jag tog en paus från att publicera bloggen förra veckan eftersom jag medverkade i HS Vision Podcast för att diskutera aktiveringen av Hesuls IPO-fält med Elina Lappalainen.

I podcasten lanserade jag för första gången offentligt min prognos om att Helsingforsbörsen kan ha 400 bolag om tio år. Det skulle innebära att antalet bolag på börsen fördubblas och göra Finland till en av Europas ledande ”kapitalmarknader för hela folket” vid sidan av Sverige. Med detta menar jag att i stället för slna kretsar eller utländskt kapital skulle inhemska tillväxtföretag och deras framgång i högre grad ägas av inhemskt kapital, inklusive vanliga medborgare.

Bakom min optimistiska ståndpunkt ligger den kulturförändring jag har sett under 15 år. En notering är i dag för många företagare åtminstone ett alternativ och för många en dröm.

Så var det inte i september 2012, när en journalist på Taloussanomat ringde mig och ville intervjua mig om Siili Solutions notering på First North. Jag var lika förvirrad över ämnet som journalisten. First North, alltså den där skräplistan där man hittar Eirikuva Digital Image Oyj? Siili Solutions, ett IT-konsultbolag med en omsättning på drygt 10 miljoner euro som ingen har hört talas om? Som planerar att samla in endast 1,5 miljoner euro genom att notera sig på börsen?

År 2012 var det få tillväxtföretagare som såg börsen som ett alternativ. Bilden var ungefär den att företagets storlek behövde vara nära Wärtsilä och den årliga utdelningen 100 miljoner euro för att en börsnotering skulle vara realistisk.

Exakt tio år efter det ögonblicket hade 70 nya företag noterats på Nasdaq Helsingis First North, varav 14 redan hade gått vidare till huvudlistan. Tillväxtbolagens marknadsplats hade vaknat till liv. Det behövdes företag som visade vägen och gick ut för att bryta isen.

Jag pratar om First North och noteringar av småbolag eftersom de spelar en central roll när man talar om tillväxten i antalet bolag på börsen. Den första vågen av First North-noteringar skrevs enligt min mening in i historieböckerna för åren 2012–2022. Därefter frös marknaden till på grund av baksmällan efter bubbelbildningen som ägde rum 2021. Men om det vill sig väl inleds nästa cykel nu, och den kommer att bli kraftigare än den föregående.

Vad är det då som drar tillväxtföretagare till börsen? Jag talar för mig själv och många andra företagare när jag säger att det i bakgrunden finns en tanke om att behålla en viss kontroll och självständighet. Om företaget behöver trovärdighet, kapital och mer muskler för sin tillväxt är börsen en mekanism genom vilken detta kan göras utan att man förlorar en stor del av kontrollen över bolaget. Företaget får en diversifierad ägarbas och kan utvecklas med en tidlös filosofi jämfört med till exempel en investerare som kommer in med en i förväg fastställd tidshorisont för att utveckla bolaget. Börsen erbjuder också en mekanism där ägarbasen kan leva sitt eget liv och förnyas på ett naturligt sätt i takt med företagets utvecklingsfaser. Börslivet för förstås också med sig sina egna utmaningar och belastningar, som jag har skrivit om i tidigare delar av bloggen.

Utöver kulturförändringen understöds utvecklingen av den snabba utvecklingen i vårt tillväxtföretagsekosystem. Om tio år finns det garanterat många företag noterade på Hesuli som inte ens har grundats i dag. I Finland har det också uppstått plattformar för finansiering av tillväxtföretag som Springvest, vilka samtidigt bidrar till att sänka tröskeln till börsen. Det finns också mer information och tjänsteleverantörer för att genomföra en notering, även om det ska medges att vi rådgivare fortfarande har ett enormt arbete framför oss för att sänka tröskeln när det gäller kostnader och komplexitet.

Glädjande nog finns det allt fler förnyare i Finland, såsom Siilis dåvarande team och vd Seppo Kuula, som har modet att göra saker på ett annat sätt än alla andra. Siili var en börssuccé som bolag och under de tio åren efter noteringen tiodubblades företagets storlek. Börsen möjliggjorde i praktiken att Siili kunde genomföra en förvärvsdriven strategi och gav bolaget ett ogrundat konkurrenssprång i IT-tjänstebolagens konsolideringsspel jämfört med olistade aktörer (Siilis svårigheter efter IT-marknadshysterin som tog slut 2022 är visserligen en annan historia, men den utplånar inte föregående årtiondes framgång).

Låt oss kontrollera matematiken – är min kalkyl realistisk? För att antalet börsbolag ska öka till 400 från dagens nivå skulle det krävas i genomsnitt 25 noteringar per år, förutsatt att 1,5 % av börsbolagen dessutom lämnar börsen årligen. Siffran är otvivelaktigt ambitiös, men jag tror att det finns en tillräcklig mängd tillväxtföretag samt en tillräcklig mängd investerare och kapital i Finland för att detta ska vara möjligt. Om dessutom beskattningen, politiska beslut, lägre noteringskostnader och teknikutvecklingen skulle bana väg för börsen en aning, är tanken inte helt omöjlig. Stockholm med sina tusen noterade bolag har redan visat att det är möjligt.