Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-09-12 06:00 GMT. Ge feedback här.

I bloggserien funderas det över livet på börsen ur ett företagsperspektiv

I juni 2021 beslutade styrelsen vid ett möte i Billnäs bruk om parametrarna för Inderes börsintroduktion som närmade sig till hösten. Styrelseordförande Kaj Hagros frågade för säkerhets skull om det inte ändå vore värt att som en del av börsintroduktionen ge befintliga ägare möjlighet till små ”tryckutjämningsförsäljningar”? Hagros hade nämnt detta koncept många gånger under Inderes resa.

”Absolut inte! Det här måste bli en helt renodlad IPO”

Jag var bestämt av den åsikten att man inte säljer någonting vid en börsintroduktion. Aktieförsäljningar vid börsintroduktioner är ju så brett demoniserade i offentligheten i Finland. Professionella investerare förstår deras logik om de motiveras på rätt sätt, men det är helt meningslöst att försöka förklara försäljningar för allmänheten. De stämplas som snabba pengar, och den skuggan kastar en lång skugga, i synnerhet om det inte går som på räls.

Därför ville vi göra tvärtom: vi inför de troligen längsta lock-up-begränsningarna på 3 år i börshistorien för de befintliga ägarna. Och inte bara för huvudägarna och grundarna, utan för hela personalen! Det är det långa spelet som spelas. Och det skulle inte lämna utrymme för några klagomål om att man kom till börsintroduktionen för att tjäna snabba pengar och lura folk på kort sikt.

Jag frestas ibland att göra saker på ett demonstrativt annorlunda sätt än vad någon omskriven allmän praxis eller marknadssed påbjuder. Ibland leder det till fantastiska insikter, ibland går det helt fel.

Den här gången gick det fel. För det första var lösningen inte den smartaste med tanke på det långa spelet. Det är få som har de ekonomiska förutsättningarna att betrakta en post på hundratusentals euro i portföljen som helt skild från den egna förmögenheten. För det andra dyker det upp någon ur vrårna vid varje börsintroduktion som anser att börsintroduktionen är en bluff eller på något sätt felaktig. I Finland blir Någon alltid kränkt, i synnerhet om någon blir förmögen, och man får inte låta Några påverka beslutsfattandet.

Hagros hade ofta rätt som ordförande och jag, som en lite idealistisk entreprenör, gjorde ibland uppror mot ordföranden. Det mest irriterande med Kaj var att man ofta först år senare insåg att han hade haft rätt.

Jag har pratat med flera företagare som har tagit in en kapitalinvesterare på sin tillväxtresa. När kapitalinvesteraren kliver ombord köper den ofta en del av aktierna från nyckelpersonerna och skjuter till pengar i företaget. Är inte nyckelpersonernas försäljningar en fruktansvärt dålig signal om deras engagemang i kapitalinvesterarens ögon?

”När nyckelpersonerna får sina bolån betalda och sin ekonomiska trygghet ordnad, kan de bättre ta risker och koncentrera sig på själva affärsverksamheten. Det blir mindre krampaktigt och företagarens i alla fall tunga liv är mer i balans.”

Det här perspektivet fick jag tyvärr höra först senare av en kapitalinvesterare. Och sedan hörde jag det av ytterligare några företagare, som intygade att det förhöll sig precis så i deras fall.

Kapitalinvesterarens idé är således att undvika en situation där företagets strategi är att ta risker och gasa, samtidigt som det team som genomför strategin bromsar eftersom de inte vill riskera merparten av sin personliga förmögenhet. Vidare har vi alla också liv som ska levas, vilket kan innefatta rörrenovering, husbygge eller sommarstugedrömmar. De drar inte alls ned på engagemanget i bolaget.

Jag förstår ändå den offentliga indignation som ibland syns över aktieförsäljningar i samband med börsintroduktioner. När 80 % av ett bolags börsintroduktionstransaktion utgörs av aktieförsäljningar och 20 % går till bolagets kassa, känns det onekligen som en bluff om bolagets kommunikation marknadsför börsintroduktionen med historien om att ”vi söker pengar till tillväxt här”. Ett öppet ärligt budskap skulle fungera, även om det inte låter lika storslaget som en tillväxtinvestering.

Förnyelsen av ägarbasen i takt med de olika utvecklingsfaserna är en naturlig del av företagets livscykel, och en börsintroduktion är en naturlig brytpunkt för förnyelsen av ägarstrukturen. Ägarbasen måste ha den risktagandeförmåga som den strategi företaget presenterar vid börsintroduktionen kräver. Om det säljtryck som pyler i ägarbasen inte utlöses i börsintroduktionstransaktionen, utlöses det oundvikligen på börsen med tiden. Och det innebär i sin tur ett ständigt säljtryck på aktien på eftermarknaden.

Själv har jag köpt fler Inderes-aktier på marknaden efter börsintroduktionen, och jag har egentligen aldrig tänkt på mitt ägande i termer av euro. Ändå funderar jag ibland på om möjligheten till tryckutjämningsförsäljningar hade lett till ett lite mer avslappnat grepp om klubban. Vi på Inderes började gasa på ytterligare efter börsintroduktionen hösten 2021, samtidigt som marknaden rasade under 2022. Vår introduktionskurs var 25 euro, och när handeln inleddes sköt kursen i höjden till 50-eurosnivån. Många hade hela sin nettoförmögenhet låst i bolagets aktie, och med det kapitalet tog man nu en enorm risk i affärsverksamheten på ett personligt plan för många, i en situation då världen ändå var i fullständigt kaos. Det var ett tufft första år på börsen, men vi tog oss igenom det också.

Börsen har ändå gjort sitt jobb, och Inderes ägarbas har förnyats och lever vidare på börsen varje dag. Tanken på Hagros konsept med ”tryckutjämningsförsäljningar” har jag ändå matat in i huvudet på varje företagare som funderar på en börsintroduktion, trots att jag tidigare rådde till motsatsen.