Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-08-03 10:25 GMT. Ge feedback här.

Jag tog en titt på Nokias årsredovisning för 1999, som skrevs vid millennieskiftet och publicerades våren 2000, mitt under IT-bubblan. Den gamla årsredovisningen är lärorik läsning i all sin arrogans. Många uttalanden visade sig i efterhand vara helt korrekta. Men Nokia var inte den smidiga vinnare som företaget trodde sig vara, utan andra tog fördelarna framför näsan på dem. Att läsa gamla årsredovisningar ger kritiska insikter i hur företag formulerar saker i bästa möjliga dager för sig själva, och först med tiden visar det sig hur väl orden lyckas finna sanningen.

På framsidan står det "no limits". Den ekonomiska utvecklingen är hisnande. Rörelsevinsten ökade med +57 % till 3,9 BNEUR. Omsättningen ökade med +48 % till 19,8 BNEUR. Utdelningen ökade med +67 % till 0,80 EUR. Marknadsvärdet steg till 209 BNEUR i slutet av 1999! Avkastningen på investerat kapital steg till 56 %.

Källa: Nokias årsredovisning 1999.

Tillväxten var rasande inom både Nokias nätverks- och mobiltelefonverksamhet. Siffrorna pryds av skrytsam poesi: ”Framtiden är gränslös

Människans fantasi är gränslös.

Vår förmåga att förändras är gränslös.

Vår förmåga att utvecklas är gränslös.

Vår vilja att åstadkomma är gränslös.

Vår vilja att tjäna är gränslös.

Vi sätter våra egna gränser.

Det finns inga andra gränser.”

Verkställande direktör Jorma Ollila (tillsammans med VD Pekka Ala-Pietilä, vilket också är talande att företaget har separata verkställande direktörer) skriver om en "ny era" där "vi står inför en mycket betydande förändring" som berör varje människa och alla livsområden. "Med hjälp av kombinationen av internet och mobilitet håller vi på att bryta igenom gränserna för tid och rum."

Utöver trådlös kommunikation och teknik är nya applikationer och funktioner, såsom "smarta plånböcker" och "förarigenkännande bilar", runt hörnet. 

Det historiska ögonblickets unika karaktär identifierades korrekt, men texten frossar rentav i det, eftersom skribenterna tydligt ser Nokia som vinnaren av omvälvningen. 

Framtiden erkänns som oförutsägbar, men Nokias kultur skulle vara den rätta för att känna av förändringens vindar, för i koncernchefens och VD:s översikt står det skrivet: ”Vår öppna företagskultur tillåter snabb förändring, tolererar misstag och ger människor möjlighet att lära sig och utvecklas. Den bygger på förtroende. Dessutom har vi en säker ståndpunkt om utvecklingens riktning. Vår företagskultur och framsynthet har tagit oss långt.”

Detta är en rolig kommentar i efterhand, eftersom jag uppfattar att det inte fanns något förtroende eller en öppen företagskultur inom Nokia, och därmed motsvarade kommentaren ovan inte alls verkligheten! Men där står det, som om det vore hugget i sten för aktieägarna.

Dessutom delar Nokia i årsredovisningen tron att företaget förstår användarnas behov och därmed har goda förutsättningar att klara av förändringar. Förmågan till förändring lyfts fram vid flera tillfällen för att verkligen etsa sig fast i läsarens medvetande. Och Nokia hade också Nokia Ventures Organization, vars uppgift var att utveckla nya tjänster och produkter för det nätverkade samhället. "Enhetens uppgift är att förutse framtidsutsikter 3–5 år framåt", skrev enhetens chef då. Dessutom hade enheten en fond i Kalifornien som jagade nya affärsidéer och som bland annat hade investerat i eVoice, som utvecklar kommunikationslösningar för internet, och Pogo.com, som utvecklade familjespel på internet. 

Ingen kan väl överträffa en sådan innovationsmaskin? Årsredovisningen visionerar också om ett "kunskapsbaserat ekonomiskt system där tillväxten kan vara explosiv" eftersom den viktigaste råvaran, "människans fantasi", är outtömlig. 

Nokias egen forsknings- och utvecklingsbudget hade mer än fyrdubblats på fem år till nästan 1,8 BNEUR. För ett sådant gränslöst företag kunde man säkert betala ett högt pris på börsen, vilket samtida investerare tyckte baserat på aktiekurserna. 

Vinsten per aktie var 2,24 euro och antalet aktier 1,15 miljarder. Baserat på marknadsvärdet var aktiepriset då 182 euro per aktie (med det dåvarande antalet aktier, aktien splittades senare i april 2000 i förhållandet ett till fyra) och P/E-talet cirka 80x. P/S över 10x, vilket inte alls är en ovanlig siffra för dagens läsare, med tanke på ledande teknikföretag. 

Den femåriga utvecklingen som presenteras i årsredovisningen, det vill säga åren 1995–1999, är verkligen imponerande. Nokia-koncernens omsättning skulle ha varit cirka 6 BNEUR år 1995, medan den nu närmade sig 20 BNEUR. En tredubbling på bara fem år! 

Källa: Nokias årsredovisning 1999.

Om siffrorna hade tredubblats igen på fem år, skulle EPS förmodligen redan ha varit över sex euro och P/E "bara" 30x.

Dessutom förstärktes företagets ledande ställning på en explosionsartat växande marknad. År 1998 hade Nokia blivit världens största mobiltelefonföretag. Marknaden växte med 60 % under 1999. Nokias försäljning av telefoner i antal ökade med 92 %. Utöver nya telefonköpare uppstår en "återköpsmarknad". "En mobiltelefon är en enhet som följer med sin användare överallt", som det konstateras i årsredovisningen.  

Årsredovisningen är ett utmärkt exempel på hybris och nästan fiktionsskrivande till ägarna när det gäller kommentarerna om förändringsförmåga och kultur. Men företagets siffror är övertygande. Företaget hade också rätt i många avseenden när det gäller visioner om trådlös kommunikation, att riva gränserna för kommunikation etc. Ändå vet vi i efterhand att aktien befann sig i en total bubbla och att Nokia i praktiken inte var den visionär som det påstod sig vara. Tro inte på allt ledningen säger, som jag diskuterade i min tidigare artikel.