Bank America: Vind och sol räcker inte, kärnkraft behövs

Källa: Bank of America

Enligt en färsk analys från Bank of America har kärnkraften efter årtionden i skuggan åter hamnat i centrum för energidebatten. Drivet av snabbt växande elbehov, elektrifiering och teknologiska skiften har kärnkraften gått från politiskt sänke till strategisk tillgång, med tydliga implikationer för energimarknaden.

För marknaden innebär det att kärnkraft i allt högre grad behandlas som en strukturell tillgång snarare än ett politiskt präglat undantag.

Ett växande elbehov förändrar spelplanen

Den globala efterfrågan på elektricitet väntas öka kraftigt under detta decennium. Enligt internationella prognoser kräver elektrifieringen av transport, industri, uppvärmning och digital infrastruktur omkring 7 000 terawattimmar adderad elproduktion till 2030, mer än den nuvarande årliga elförbrukningen i USA och EU.

Samtidigt visar Bank of America att även om vind och sol stod för över 90% av all ny kraftkapacitet globalt under 2023, räcker dessa kraftslag inte ensamma för att möta efterfrågan på stabil el. Utan omfattande lagring eller reservkapacitet kvarstår behovet av energikällor som kan leverera kontinuerligt.

USA dominerar och Kina bygger

I dag producerar USA, Kina och Frankrike tillsammans omkring 1 500 TWh kärnkraft per år, motsvarande nära 60% av den globala produktionen. USA har världens största befintliga kärnkraftsflotta, men det är Kina som driver nybyggnationen med omkring 15 reaktorer under utveckling.

Globalt finns i dag 437 reaktorer i drift, medan ytterligare cirka 60 är under byggnation, omkring 100 planerade och över 300 föreslagna. Om ens en del av dessa projekt realiseras innebär det att den globala kärnkraftskapaciteten mer än kan fördubblas på sikt, en tydlig signal om hur energipolitiken håller på att skifta.

Uran blir en strategisk flaskhals

Kärnkraft bygger på uran och nästan 99% av allt utvunnet uran används till kärnkraft, vilket gör efterfrågan direkt kopplad till elmarknaden. Produktionen är dessutom starkt koncentrerad: Kazakstan, Kanada och Australien står för omkring två tredjedelar av den globala uranproduktionen, samtidigt som många kärnkraftsländer är kraftigt importberoende.

Bank of America pekar på att marknaden för uran sannolikt går mot ett strukturellt underskott under 2030-talet, där efterfrågan fortsätter att öka medan utbudet har svårt att hänga med. För investerare innebär detta att kärnkraftens återkomst inte bara är en fråga om elproduktion, utan också om råvaror, försörjningskedjor och geopolitisk exponering.

Ny teknik ska lösa gamla problem

Traditionella kärnkraftverk är stora och kapitalkrävande. Därför växer intresset för små modulära reaktorer (SMR), som är billigare per enhet, snabbare att bygga och mer flexibla i var de kan placeras. På kort sikt dominerar fortfarande stora reaktorer, men på längre sikt kan SMR förändra hur och var kärnkraft används.

Varför marknaden omvärderar kärnkraft

Kärnkraft har tre egenskaper som blivit allt mer attraktiva:

• Stabil baskraft med mycket hög tillgänglighet

• Låga utsläpp sett över hela livscykeln

• Lång livslängd och hög energiproduktion per insatt resurs

Vad betyder detta för investerare?

För investerare innebär detta ett ökat fokus på hela värdekedjan, från kärnbränsle och uran till ny reaktorteknik samt bolag och marknader som gynnas av tillgång till stabil och pålitlig baskraft. Framåt kan detta därför översättas till ett växande intresse för bolag inom uranproduktion, kärnteknik, energiinfrastruktur och elintensiv industri, i takt med att kärnkraften får en tydligare roll i den långsiktiga energiplaneringen.