Den franska regeringen föll, och den politiska risken blev återigen starkt närvarande i kölvattnet av marseljäsen

Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2025-09-09 06:07 GMT. Observera att den automatiska översättningen av innehållet för närvarande endast täcker den text som visas här och kan innehålla fel. Du kan ge feedback gällande kvaliteten på översättningarna och eventuella fel här.

Det franska parlamentet störtade igår den sittande regeringen genom en misstroendeomröstning, vilket återigen försatte landet i en politisk kris.

Premiärminister François Bayrou förlorade en förtroendeomröstning i parlamentet och tvingas avgå. Detta innebär att president Emmanuel Macron kommer att utse en ny premiärminister inom de närmaste dagarna. Alternativt skulle Macron också kunna upplösa parlamentet och utlysa nyval, men detta är osannolikt i Frankrike. Bayrous position var osäker, och det senaste regeringsskiftet ägde rum i december. Sammantaget har Macron tvingats välja premiärminister sju gånger sedan han valdes till president 2017.

Bakgrunden till regeringskrisen är framför allt Frankrikes växande offentliga underskott, för vilket man har sökt en lösning. Budgetnedskärningar och skattehöjningar, för att inte tala om försök att förlänga arbetstiden, är dock mycket svåra att driva igenom i parlamentet, vilket gårdagens misstroendeomröstning visade. Även nästa regering kommer sannolikt att bli en svag minoritetsregering som inte kommer att kunna förbättra situationen. Det politiska dödläget kommer därför sannolikt att fortsätta.

Frankrikes dödläge har också återspeglats på obligationsmarknaden, där riskpremien på tyska obligationer, som anses vara en säker hamn, har ökat. Frankrike är dock inte ensamt om sina finanspolitiska problem, eftersom stigande räntor har ökat kostnaderna för att betala av statsskulden över hela världen. Enligt WSJ ökade nettoräntebetalningarna på statsskulden globalt med 11,2 % förra året till 2,72 biljoner dollar. Prognoserna tyder på att denna kraftiga ökning kommer att fortsätta under de kommande åren, inte bara på grund av ökad upplåning utan också på grund av vad som förväntas bli en permanent högre räntenivå. Efter en period med nollräntor har risken återvänt till obligationsmarknaden, och politiska beslutsfattare står nu inför inte bara svåra nedskärningar utan också stigande kostnader.