Iran-krisens effekter på råvaru- och aktiemarknaderna

Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 2026-03-04 12:31 GMT. Ge feedback här.

Under helgen attackerade USA och Israel Iran, varefter Iran har svarat med flera attacker mot regionens energi- och sjötransportinfrastruktur samt militära mål i USA och Israel. Ur marknadens synvinkel är det centrala riskkoncentratet Hormuzsundet, genom vilket uppskattningsvis ungefär 20 % av världens olje- och flytande naturgastransporter passerar. Iran har förklarat sundet stängt, vilket har ökat risken för avbrott i leveranserna och höjt transportkostnaderna. Enligt nyheterna har Irans attacker sträckt sig till exempelvis Qatars infrastruktur för flytande naturgas, och i Saudiarabien har produktion och raffinaderiverksamhet stängts eller begränsats som en försiktighetsåtgärd. Dessa händelser har väckt oro på marknaderna för att chocken inte bara skulle förbli en kortvarig riskpremie, utan att den vid en förlängd kris skulle kunna utvecklas till en konkret störning i utbudet och i värsta fall till en bredare energikris.

Råvarumarknaderna har reagerat omedelbart: Brent har stigit över 15 % till cirka 83 $/fat fram till onsdag, europeisk TTF-gas har stigit över 70 % (cirka 55 EUR/MWh) och den asiatiska spot-LNG-indikatorn (JKM) steg nästan 39 % under de två första dagarna (cirka 15,1 $/MMBtu). Även aktiemarknaderna har reagerat brett med en säljflod då investerare minskar riskerna, eftersom stigande energipriser och logistikstörningar ökar osäkerheten kring inflation och tillväxt samt stramar åt förväntningarna på finansieringsvillkoren. Denna artikel går igenom vad som har hänt på råvaru- och värdepappersmarknaderna och vilka effekter en förlängd kris kan ha ur ett investerarperspektiv.

Olja

Oljepriset har stigit med ungefär över 15 % efter attackerna. För oljeexporten skulle en stängning av Hormuzsundet vara betydande, eftersom denna rutt är den huvudsakliga exportvägen från Persiska viken, genom vilken, enligt EIA, över en fjärdedel av den globala sjöburna oljehandeln passerar. En del av exporten kan omdirigeras till pipelines, men kapaciteten är begränsad och större delen av pipelinesystemet används redan med full kapacitet. Det finns således inga hållbara alternativ till Hormuzsundet och regionen kan bli en betydande flaskhals för oljemarknaderna. För närvarande beror oljeprisökningen huvudsakligen på en höjning av riskpremien, men om krisen förlängs kan priset stiga ännu mer genom begränsningar i transportkapaciteten, produktionsnedskärningar och raffinaderikedjan, när marknaden övergår från en tillfällig chock till en mer strukturell knapphet. Enligt vissa estimat skulle oljepriset då kunna stiga till så mycket som 120 dollar. Historiskt sett har prisändringen dock ännu inte varit betydande. 

Brent råoljepris (USD/fat) sedan årsskiftet

Brent råoljepris (USD/fat) de senaste 5 åren

Källa: Bloomberg

Gas

Även om "svart guld" är en kritisk råvara på globala marknader, från logistik till energi och produktion, skulle allvarligare konsekvenser faktiskt kunna orsakas av en utbudschock för naturgas till följd av konflikten. Mätt i volym skulle chocken orsakad av Mellanösternkonflikten till exempel vara större än den som sågs 2022, då köp av gas från Ryssland till största delen upphörde i Europa till följd av kriget i Ukraina. Då minskade den årliga naturgasförsörjningen med ungefär 80 miljarder kubikmeter per år, medan en fullständig stängning av Hormuzsundet, tillsammans med stängningen av Israels betydande gasfält, enligt vissa uppskattningar skulle kunna leda till en minskning av den årliga försörjningen med upp till 120 miljarder kubikmeter. Dessutom skulle en ökning av gaspriset direkt påverka el, uppvärmning och energiintensiv industri. Å andra sidan är priserna, trots de senaste dagarnas uppgång, fortfarande på låga nivåer jämfört med 2022, då naturgaspriset i Europa var upp till över 340 EUR per megawattimme. För närvarande är priset ungefär 55 EUR per megawattimme och priset har stigit nästan 75 % från nivåerna före krisen.

Priset på flytande naturgas (TTF) i Europa de senaste 6 månaderna

Priset på flytande naturgas (TTF) i Europa de senaste 5 åren

Källa: Bloomberg

Effekter av stigande olje- och naturgaspriser

Även om konflikten är lokal, påverkar utbudschockerna för olja och gas globalt, vilket innebär att priseffekterna även syns i Europa. Ett avbrott i naturgasleveranserna från Mellanöstern skulle ha en tydlig inverkan, eftersom det är svårt att ersätta leveranser av flytande naturgas. Anledningen är samma problem som med olja: det finns få alternativa rörledningar för transport av naturgas och de flesta används redan med full kapacitet, vilket gör flytande naturgas till det enda alternativet. Dessutom påverkar en prisökning på naturgas snabbare, eftersom det inte finns ett säkerhetslagringssystem av samma skala som för olja. Dessutom är Europas gaslager redan på mycket låga nivåer, och om konflikten förlängs skulle påfyllning av lagren till högre priser kunna påverka under en längre tid.

Gaslagringsnivå i nordvästra Europa (TWh)

Källa: LSEG

Världens näst största exportör av flytande naturgas är Qatar, som står för ungefär 20 % av det globala utbudet. Dessa transporter sker via Hormuzsundet, vars stängning därmed skulle ha en betydande global påverkan. Den största effekten skulle drabba Kina, som köper mest flytande naturgas från Qatar. Betydande importörer av naturgas är också Indien, Taiwan och Sydkorea. Börsindexen för de nämnda länderna har fallit kraftigt de senaste dagarna, och KOSPI-indexet öppnade med en nedgång på över 10 % på onsdagen, vilket ledde till att handeln tillfälligt avbröts. På kort sikt drabbas alltså främst asiatiska länder, då Europa endast importerar ungefär 10 % av sin flytande naturgas från Qatar. Asiens problem kan dock snabbt spridas till Europa om asiatiska länder börjar ersätta sin import med amerikansk naturgas, som också är en betydande exportör till Europa. Detsamma gäller olja, då många asiatiska länder är beroende av oljetransporter genom Hormuzsundet. Enligt FT har Kina redan reagerat på utbudschocken genom att förlita sig på rysk olja.

Det finns också vinnare. Naturgasproducenter som är oberoende av trafiken genom Hormuzsundet kan dra nytta av situationen när utbudschocken i Mellanöstern driver upp marknadspriserna även på andra håll. I sådana fall skulle till exempel amerikanska producenter gynnas av högre priser när efterfrågan på amerikansk gas ökar då asiatiska länder ersätter importunderskott. Bland de europeiska länderna skulle Norge, som en stor naturgasproducent, också gynnas. Detsamma gäller oljebolagen, eftersom de direkt gynnas av högre oljepriser när produktionskostnaderna förblir stabila. Då syns oljeprisökningen direkt i bättre marginaler. Märkligt nog föll kurserna för vissa oljebolags aktier på tisdagen.

Obligationer, räntor och inflation

Traditionellt har obligationer fungerat som en säker hamn, men de är nu borttagna från investerarnas verktygslåda, eftersom en förlängd konflikt ökar risken för att inflationen ska stiga. Räntorna prissätter framtida ekonomisk tillväxt och inflation, vilket innebär att högre inflationsförväntningar återspeglas i högre räntor. Eftersom ränteutvecklingen är omvänt korrelerad med obligationspriserna, skulle en ökning av inflationsförväntningarna leda till att obligationspriserna sjunker. Av denna anledning är de för närvarande inte det mest attraktiva investeringsobjektet som säker hamn. Efter krisen har räntan på Tysklands 10-åriga obligation stigit med ungefär 13 räntepunkter och USA:s med ungefär 14 räntepunkter.

Tysklands och USA:s 10-åriga obligationsränta (%)

Källa: Bloomberg

Inflationsrädslan gäller särskilt prisökningen på olja och naturgas. I Europa sprider sig chocken från det stigande gaspriset direkt till elpriset och vidare till tjänster och industri, mer känsligt än enbart en oljechock. Särskilt energiintensiva sektorer som kemikalier, gödningsmedel, metaller och papper skulle drabbas först. Om konflikten förlängs skulle ökade produktionskostnader läggas till priserna, vilket skulle driva upp inflationen. Prisökningen stöds också av det stigande oljepriset, som höjer transportkostnaderna för lastbilar, fartyg och flygfrakt, samt råvarupriset i den industriella produktionen av plaster och kemikalier. Dessutom påverkar det stigande oljepriset direkt konsumentens plånbok vid bensinpumpen.

Försvagad köpkraft hos konsumenterna skulle ytterligare leda till försiktigare konsumentbeteende, då konsumentförtroendet redan ligger under det historiska genomsnittet. Senast skulle osäkerheten och, om konflikten förlängs, centralbankernas reaktion på stigande inflation med högre styrräntor i värsta fall kunna bromsa investeringar och sätta press på förväntningarna om ekonomisk tillväxt.

Guld

Guldet steg på måndagen med 2,6 % till över 5300 dollar per uns. Även om prisuppgången på guld stabiliserades efter den initiala ökningen, indikerar uppgången att guld även i denna situation är en av de bästa säkra hamnarna mitt i geopolitisk osäkerhet. Förvånande nog sjönk guldet på tisdagen med ungefär 4 %, trots att krisen eskalerade ytterligare. En möjlig orsak till rörelsen kan vara att vissa investerare sålde guld för att få kontanter för att täcka förluster och margin calls. På onsdagen återhämtade sig dock guldet igen, vilket tyder på att narrativet om en säker hamn fortfarande gäller trots den kortsiktiga volatiliteten. En minskad aktievikt och obligationernas bristande attraktionskraft kan ytterligare stödja guldprisets utveckling om krisen förlängs.

Spotpris på guld (USD/oz)

Källa: Bloomberg

Dollar

Dollarn har stärkts med ungefär 1,4 % mot de viktigaste valutorna sedan konfliktens början och verkar fungera som en säker hamn på sedvanligt sätt i konflikter som inte direkt påverkar den nordamerikanska kontinenten, trots att dollarn har försvagats avsevärt under 2025, vilket har väckt frågor om dollarns ställning som säker hamn. Trots försvagningen är dollarn fortfarande den mest likvida valutan och minst känslig för Mellanösternkrisen, och fungerar därför väl som en säker hamn. Till exempel är euron och yenen mer sårbara, eftersom när energipriset stiger, drabbas energiimporterande regioner (i detta fall Europa och Japan) proportionellt mer. Dessutom ökar stigande energipriser inflationstrycket, vilket leder till att marknaderna prissätter färre räntesänkningar och högre ränteförväntningar stöder dollarn.

Dollarindex

Källa: Bloomberg

Aktierna

Den ökade osäkerheten har lett till omfattande försäljningar av aktier då den globala riskpremien har stigit. Försäljningar av aktier har framför allt setts i Asien, där till exempel Japans Nikkei 225-index har sjunkit med 7,8 % och Taiwans TAIEX-index med 7,3 % fram till onsdag middag sedan krisens början. Bakgrunden är en naturlig reaktion från stora investerare att minska riskerna, eftersom asiatiska länder är mest beroende av olja och gas som transporteras genom Hormuzsundet. Även i Europa har aktierna sjunkit med knappt 5 % under måndagen och tisdagen, men på onsdagen öppnade börserna uppåt. I USA öppnade S&P 500-indexet med en tydlig nedgång, men nedgången togs igen under börsdagen och totalt sett har aktierna i USA sjunkit mindre.

Hittills har inga större nedgångar observerats, vilket också tyder på att USA:s attacker mot Iran delvis var väntade. En förlängning och utvidgning av konflikten skulle dock kunna leda till en bredare säljreaktion, varvid aktierna skulle kunna sjunka ännu mer.

Aktieindex i Asien

Aktieindex i Europa och USA

Källa: Bloomberg

Sammanfattning

Sammantaget var reaktionerna på konflikten på råvaru- och värdepappersmarknaderna till en början måttliga, vilket tyder på att marknadens ursprungliga förväntan var att konflikten skulle bli kortvarig och att riskerna för en mer varaktig hög inflation och svagare ekonomisk tillväxt var små. Prisökningen på råvarumarknaderna och den fördjupade nedgången för aktier på tisdagen och onsdagen tyder dock på att risken för en förlängd konflikt är reell. Mer riskfyllda tillgångsklasser, som aktier, har historiskt sett återhämtat sig snabbt efter den initiala nedgången orsakad av korta konflikter, men om konflikten förlängs och påverkar företagens vinsttillväxt kan det finnas ytterligare nedgångspotential även från nuvarande nivåer, med beaktande av nuvarande värderingsmultiplar.

Det skulle ligga i USA:s intresse att finna Iran-krisen kortvarig, eftersom mellanårsvalet är i november och en förlängd konflikt i kombination med högre energipriser skulle vara en politiskt giftig kombination. Trump har också meddelat att han kommer att säkra Hormuzsundet och att konfliktens varaktighet skulle vara i storleksordningen fyra veckor, men dessa uttalanden bör tas med en nypa salt. En av de största frågetecknen när det gäller konfliktens varaktighet är om det går att finna en trovärdig och fredlig regering i Iran som även USA skulle acceptera. Att förstöra Irans militärregim kan också visa sig vara en svårare operation än vad USA:s fyraveckorsmålsättning antyder. Sammantaget är det omöjligt att bedöma konfliktens varaktighet, men Irans omfattande motattacker mot grannländer kan underblåsa uppkomsten av långvariga spänningar.

Investerare bör reflektera över situationen utifrån sin egen målhorisont, investeringsplan och riskkapacitet. För långsiktiga sparare är det viktigast att förbli lugn och undvika "reaktionshandel" styrd av nyhetsrubriker, där man försöker kompensera för några dagars rörelser. Detta leder ofta till sämsta möjliga timing. Kursfall kan erbjuda ingångspunkter, men på grund av den förlängda konflikten och energiprisernas volatilitet är det oftast klokt att sprida inköpen över tid och samtidigt upprätthålla en tillräcklig likviditetsbuffert, till exempel i kontanter eller korta räntor, för att undvika tvångsförsäljningar. Ur ett riskhanteringsperspektiv bör man också se över sin portföljs diversifiering, särskilt geografiskt, men även inom olika sektorer och eventuellt olika tillgångsklasser. Under en kris är målet inte att gissa nästa rubrik, utan att säkerställa att portföljen klarar även en obehaglig utveckling utan att den egna planen faller samman.